igår träffade jag min psyktriatiker, Issak, jag berättade att jag slutat med cymbaltan för nu vill jag ha egen kontroll över min lilla hjärna som har i nästan ett halvt år bara sovit bort mitt liv! Detta ska var min bästa tid i livet!
Han vart inte glad och vill att jag ska prova något annat. Han sa att om ca 4 v kommer jag att hamna i en djup depresion och då måste Rainer ringa oss direkt! Då kommer dom att lägga in mig och då tar psykiatrin över helt!
Nä dit ska jag inte för i helvetet finns ingen utväg!
Ingen annan kan vända på detta än jag själv. Varje gång jag åker till detta möte har jag bestämt mig att jag ska inte bli ledsen och helvetes små jävlar sitter där och hackar mig i bitar för att tårarna ska fram.
Det som oroar mig är att försäkringskassan kommer att utförsäkra mig i slutet av mars, nästa månad. Nu ska jag inte vara sjuk längre och kan jag inte arbeta och sköta mitt eget företag så ska jag prövas till arbetsanpassning på arbetsförmedlingen!
Hur stark ska jag orka vara?
Jag ska försöka att ansöka om sjukbidrag och ge mig styrka till att det kommer att gå bra men jag behöver mångas hjälp!
Jag brukar säga att jag har en kropp som inte orkar bära allt men min lilla hjärna funkar fortfarande!
Ge mig styrka nu för jag vill ha ro och inte hela tiden oro! Tänk om min smärta försvinner och mina dagar blir fullt av änglars skratt och fniss! Kan jag bli läkt och hel igen, bara kanske och önskar att jag kan göra allt det jag älskar och med dom jag älskar!
Livets glädje och godheter måste finnas där, jag väntar
