fredag 4 september 2015

Min fina Albatross

Mitt fina liv denna sommar har varit fin men måsten finns alltid och lite tårar kommer även om jag bara vill njuta och glädjas av livet som alla andra. Livet har en stor förändring inget blir som jag tänkt mig. Vänner, familj förändras, dom man tror ska finnas där sviker en och det sårar. Men jag har försökt att acceptera men det är så svårt när man nästan trodde hela världen var mina fina och framför allt sina nära. Jag har funnit en skön ro där själen bara kan få njuta utan massa negativa in putt mmmm min båt men att ständigt leva med värken är man så rädd att göra något som gör det värre. 

Nu är jag utskriven från St:Göran Capri smärtkliniken efter 3 år, jag vet inte om det är bra eller dåligt för hur det än så har jag känt mig trygg. Efter några turer på AKKA vårdcentral från min första underbara Vinera som hjälpe mig med allt. Tyvärr slutade hon och fler nya som krockade på grund stor okunskap av Fibromyalgi. Nu äntligen har jag vågat tro på AKKA igen för min nya läkare är mycket lyhörd och vill verkligen hjälpa. 

Jag har ansökt om sjukersättning för jag orkar inte mitt psyke och min värk som jag måste leva med. Ingen, ingen kan förstå vad man går igenom och jag begär inte att någon ska förstå eller tycka synd om mig bara ibland finnas där. Jag har inte öppnat min dörr för någon för jag är inte redo, jag orkar inte. Det tråkiga av en del av början till ett smärtliv jag fick avslag men det är så vi är några som verkligen behöver detta och många som nyttar systemet och det är uträknat hur många som ska få detta och jag var visst inte en av dom.

Jag är så ledsen, jag sover inte och jag grubblar hela tiden hur min framtid ska bli. Arbetsförmedling kommer att stå med flaggan upp, men hur ska jag orka när jag har hela företaget att luta mig på med hur många olika arbetsuppgifter som arbetsmarknaden erbjuder. Vi hade hittat en kvinna som jag och Rainer såg sån glöd i och äntligen en som skulle kunna axla mig. Men den historia blev kort hon gjorde allt som man inte fick göra och nu måste Rainer axla allt själv. Hur ska han orka? Tack och lov träffade min fina son en underbar tjej som kom en dag och sa... Maritha nu vill jag hjälpa till!!!! Denna underbar tjej hjälper Rainer att styra företaget med järn hand!!! Bara älskar denna tös!

Jag vet inte vad som händer nu i mitt liv men nu har jag bestämt mig att jag kommer aldrig komma tillbaka till Bagarstugan. Med sorg i hjärtat för detta är vårt livsverk men de finns ingen glädje och passion. Det bästa av allt är sommar och värme och längtar inte till vinter då kommer jag bli mycket sängliggande. Vi har nu i dagarna bestämt att vi säljer!!! Vi vet att det kommer bli svårt och jobbigt men Rainer tuffar till sig han orkar heller inte men nu måste han rida ut detta!!!

Vi hoppas och önskar att vi får finna lyckan och hälsan i framtiden och ro. Nya vänner och mina älskade barnbarn får träffa sin Nanna när dom vill!!

Kämpar varje dag och vill bara en dag utan smärta!

Älskar ändå livet